Jag ligger i min säng i Sundom.

Det är ganska trevligt att ha någon att säga god natt till.

Det är tyst, det hörs inte ett ljud utifrån, så märkligt att sova när det är helt tyst. Sängen är dessutom mjuk, lyxigt och märkligt.

 

Imorgon åker jag igen. Det är med så blandade känslor. En del av mig vill stanna hemma, jag känner mig inte riktigt klar att åka. Jag skall ju stanna borta så länge, igen. 

 

Det har varit ganska skönt att vara hemma och inse att inget har förändrats, förutom årstiden då. Jag inser att jag trivs väldigt bra hemma också, det är en fin insikt, för förr eller senare är det ju faktiskt dags att komma hem på riktigt. Tack alla fina för att ni ger mig en orsak till att längta hem, för det kommer jag att göra. 

Tack för den fina veckan, vi ses nog snart, riktigt snart.