Så var den sista dagen kommen

Så sitter jag här och bloggar då, i min lägenhet i Alanya, för sista gången.
Det är svinkallt. Jag har frysit hela natten. Det har varit storm och oväder i flera dagar och detta har resulterat i översvämningar. Jag måste faktiskt erkänna att jag var riktigt rädd under bussresan till flygplatsen igår. Det ösregnade så att man inget såg och vägarna var översvämmade. Vatten hade runnit in i husen i Manavgat och bilarna var halvvägs under vattnet och där kom vi körande. På vägen såg vi många olyckor och en liten buss som låg upp och ner, helt krossad. Det var riktigt obehagligt. Åskan var rakt över oss och mina gäster i bussen satt och skrek. 

 
 
Jag har fått vara med om så mycket under de senaste sju månaderna och det känns ganska overkligt att det alldeles strax är över. Allt från nya vänner och uppleveler, utflykter, delfinshow, skrattande och gråtande gäster, lata dagar på stranden, sjukt mycket restaurangbesök, vilda partynätter till sjuk värme med liter av svett,  hundratals timmar i buss, jordbävning och översväming. Vilken tid det har varit, och så mycket erfarenhet jag får med mig hem. Jag kunde skriva en bok om allt jag varit med om. 
 
Jag har aldrig varit så trött i mitt liv, men jag har heller aldrig varit så glad över det jag gjort och åstadkommit.
Jag har fått leva min dröm, och det är värt så mycket mer än pengar och det har helt klart varit värt den konstanta tröttheten.
 
Min sista lediga dag här i Turkiet var i torsdags. Vi bestämde oss för att göra en liten road trip, på ungefär 740 km. Vi fick se mycket och det var så vackert. Vi besökte bland annat, Side, Antalya, Pamukkale och den antika staden Kibyra. 
 
 
 
 


 
 
Nu ska jag packa och säga farväl til Alanya! 
Vi ses snart!! 
 

Kommentera här: