Det är skönt att vara hemma.

Lite märkligt, men mest skönt.

Visst saknar jag saker och ting som varit, men kan ändå tänka tillbaka på allt med glädje.

Har varit hemma en vecka nu.

Helgen spenderades i Kokkola med alltför trevligt sällskap.

Jag sover igen. Men är samtidigt tröttare än aldrig förr. Märkligt.

Maten är underbar, liksom att ha möjlighet att laga mat själv!

Världen är grön, jag ler och trivs!

Dock är det jävligt kallt här i landet.

Var är värmen?

Sommar, hallå?

Snart bär det av till Åland på nya äventyr. Det ser jag fram emot även om det innebär att jag missar ännu en sommar hemma. Och att jag kommer att sakna vännerna och familjen i yttligare 2 månader. Och skären!

Men sen får jag ju träffa mina Ålandsvänner och Jessika ofta. Fint det!

Jag vet ju att sommaren kommer bli underbar.

Jag skall fundera på saken.

Kanske att jag kunde.

Men vad skall jag skriva om?

Vill ni att jag fortsätter skriva?

( nu är rätt tid att kommentera med ett jakande svar i sånt fall, annars kommer den här bloggen snart vara dödarnas död och ett minne blott.)

Nu skall jag snart brumma iväg och rulla ut den röda mattan åt Jessika som kommer flygandes hem till Vasa.

Kramkalas väntas för jag har saknat henne omänskligt mycket.

Kanske blir dett en natt med mycket prat och lite sömn.

På återseende.

Eventuellt.