Så var det dan före dopparedan.

Jag har aldrig i mitt liv varit ensam dagen innan julafton, och jag hoppas att jag aldrig behöver vara det igen. 

Det känns sorgligt, nu kan jag kind of förstå de som inte gillar jul, att vara ensam kind of sucks.

Det är så många turister här nu, hela ön är typ fullbokad, för mig är och förblir det ett mysterium varför man vill åka bort på jul. Jag förstår det inte. Jag kommer aldrig att vara borta hemifrån på jul igen, inte frivilligt.

 

Imorgon ska jag jobba, åka ut till hotell för att träffa gäster, om nu någon vill träffa mig på självaste julafton. Jag behöver kanske inte nämna att jag längtar hem, det lyser nog igenom.

 

Min telefon är för övrigt död, och 3000 av mina bilder dog med den, jag finns inte längre tillgänglig på Whatsapp och sånt.

 

Jag hoppas i alla fall att ni alla där hemma får en riktigt härlig fin jul! Jag är avundsjuk. Ni kan ju ägna mig en tanke eller två när ni äter julskinkan och dricker glögg. 

 

Jag återkommer kanske nästa år.

Hej så länge!