det går bra nu...

I torsdags fick jag reda på att jag har ett hål i fickan på mina uniformsshorts the hard way. Skulle lägga min mobil i fickan var på den åkte rakt igen och ner i ett stengolv. Skärmen ser numera ut som en krigszon. Lessen gåbb.
 
 
Igår fick jag erbjudande och vinterdestination, men blev erbjuden en helfinsk tjänst. Jag har ingen som helst motivation till att ta emot en finsk tjänst, för jag tycker inte det är roligt att göra jobbet på finska av den enkla orsaken att jag är så begränsad hela tiden, dessutom är  det ganska mycket ångest iblandat. När jag läste mailet blev jag lika besviken som om jag inte skulle ha blivit erbjuden jobb. Så det betyder att jag kommer hem i november. Jag får i alla fall fira jul hemma och det är jag glad för. Annars känns det lite halvjobbigt, tillbaka till ruta 0 liksom. Inget eget hem, inget jobb, inget nånting och en massa framtidstess och ångest. Ser såklart fram emot att få spendera tid med familjen och vännerna, saknar er så otroligt. Men sömnlösheten dök upp på samma gång som mailet trillade in, har legat hela natten och funderat hit och dit. 
 
 
 
 

Kommentera här: