Hejdå januari
Jag ville ju att det här året skulle bli fint på det sätt jag tänkt mig.
Jag hade så många planer, jag hoppades på något.
På ett ögonblick var det borta.
Istället för det jag önskade började året på nästan värsta tänkbara sätt.
Och jag är maktlös och kan inte förändra någonting.
Plötsligt svängdes hela min värld upp och ner,
och det faktum att det känns som hela världen rasat bara för att en sak i mitt liv förändrats är skrämmande.
Hur kan en persons frånvaro göra att dagarnas känns så otroligt meningslösa, kalla, svarta och tomma?
Hur kan något över huvudtaget påverka mig så mycket?
Hur? Varför?
Hur kan det göra så fysiskt ont att bli lämnad?
Jag vet att jag har hur mycket som helst att vara glad för,och tacksam för.
Det är jag.
Men min värld blir inte densamma för det.
Trots allt jag har är jag fem före tårar hela tiden.
Får verkligen jobba hårt för att försöka kontrollera tankarna.
Det får gärna börja kännas bättre nu.
Ensamheten som biter sönder mig och tårarna som bränner.
Jag orkar inte ha det så här.
Kan inte de här känslorna försvinna med januari?
Snälla, snälla snälla?