den natten du släckte alla ljusen
Jag kanske gjorde det i början, för jag var blind i ett ögonblick.
Ett ögonblick som kan verka som en evighet i mörkret.
Nu lyser jag bara upp min egen väg, och kanske kan jag sprida lite ljus åt de som råkar korsa min väg.
Kanske men bara kanske.
För ärret påminner mig om att det kunde vara meningslöst.
Meningslöst, precis som i det ögonblicket som då kändes som en evighet.