Äntligen framme och i sängen, som är stenhård!? Vad är grejen med att sängarna i andra länder, eller i alla fall i de länder  som börjar med T är stenhårda!? 

 

Idag har varit en lång dag, som inleddes på bästa sätt, med pappas hemrökta lax i mängder, malaxlimpa och ett stort glas mjölk. Lite efter klockan 7 sa jag hejdå åt Ronny och hoppade i bilen och for till Vasa Airport, dagens första flygfält. Checkade in och sa hejdå till mamma, fällde en tår eller två och hon ännu fler. Väntade och väntade och gick sedan ombord på flyget tillsammans med många kostymnissar.

 

Helsinki Airport, dagens andra flygfält. Kände behov att vara så finsk som möjligt, nå okej, inte så finsk, söp inte mig full eller annars bara var högljuss och pinsam som finnar i allmänhet är, men köpte åtminstone laku, Fazers choklad och en ny fin dagbok med mumin på. Med skräckblandad förtjusning lämnade jag landet. Läste om Turkiet i flyget och såg Hangover 3. Och om jag någonsin skaffar barn, snälla påminn mig om att inte resa med dem innan de är helst myndiga men minst 10 år gamla eftersom jag inte vill utsätta någon för ungar som skriker konstant i tre timmar ELLER  ungar som inte skriker men som istället i timme tyckter det är roligt att fälla upp och ner brickan/bordet gång på gång så att hela mitt säte skakade och gungade och samtidigt upprepar ordet äiti sisådär 457 gånger. Värsta vore ju att utsätta någon för både och. Suck.

 

Istanbul Airport, flygfält nummer tre för dagen. Svettflygplatsen.  Allvarligt hur många människor rymms det på en flygplats? Hade en och en halv timme på mig, köade till passkontrollen i evigheten och anlände svettig som aldrig förr till gaten med 5 minuter till godo.

 

Och så tredje och sista flyget  för dagen, gick ganska smärtfritt och fort, tittade ut genom fönstret och beundrade utsikten och blixtarna. Bad en liten bön till någon Gud som lyssnade om att vi inte skulle bli träffade. Landade på Antalya Airport, dagens fjärde och sista flygfält. Väskan landade också till min stora glädje. Gick ut och möttes av regnet (VEM SKULLE HA TROTT DET!?) Typiskt min tur, jag ber om ursäkt på förhand Turkiet, det kommer att bli den kallaste och regnigaste sommaren i er historia, I promise! Ute i regnet väntade också tre glada turkar och jag fick hoppa in i en stor svart bil. Lagom inne slog det mig att jag faktiskt lika bra skulle ha kunnat blivit kidnappad, mördad eller rånad, svart bil, okända män, vem som helst kunde ju stått där med en Apolloskylt! Godtrogen och naiv tjej, hej Turkiet!  Nå  här sitter jag och skriver så jag klara mig den här gången. En timme med privat chaffis och så var jag utanför Apollos servicekontor här i Side. Fick åka till lägenheten och slänga in mina saker innan det blev en sen middag med gänget. Trevligt att träffa alla, och jag förstod danskan helt okej!  Mitt rum och lägenheten är najs, tror jag åtminstone, är kanske inte i mitt sinnes fulla bruk längre så det är svårt att veta, jag återkommer med mer om lägenheten och sånt en annan dag, nu måste jag sova! Ska försöka blogga aktivt i fortsättningen, men lovar inte att jag inte har bättre saker för mig!